Historik

Det charmiga Gate Gästgiveri i Arvika är till det yttre kanske inte märkvärdigt men döljer i annalerna och inom väggarna en rik kulturhistoria, som kan spåras tillbaka till 1400-talet. Nedan följer en anspråkslös översikt över gårdens historia som komplement till den furstliga lunchen.

Hem        Veckans meny   |   Menyförslag   |   Instagram   |   Info  |   Historik   |   Kontakt

Kontakt

Kontakta oss gärna vid frågor och vidare info!

Gate Gästgiveri
671 41 Arvika

Telefon:
0570-131 20

  E-post:
 info@gategastgiveri.se

Hitta hit


Karta »

Följ oss!


Instagram

Facebook

Gate Gästgiveri    •    671 41 Arvika    •    Telefon: 0570-131 20
Copyright - 2010

Den tidigaste historien är höljd i dunkel men vi möter så småningom Jon i Gatha 1540, då gården första gången befanns vara skattepliktig och uppfördes i Gustav Vasas jordebok.

Har vi inte hört det förut? Jovisst, beskattningen är en grundläggande del av vår historia och forskningen kring densamma. Och inte sällan i förening med historiska personer. Jon i Gatha skattskrevs som sagts 1540.

Under 1600-talet blev Gate kronoboställe och säte för överjägmästaren i Värmland. Kanske från 1674, då Anders Molitaeus som förste befattningshavare tillträdde tjänsten.

Därefter följde en lång rad mer eller mindre kända namn fram till och med nionde befattningshavaren Chrispin Löwenhjelm, som var född 1767 och son till brukspatron Löwenhjelm på Sälboda. Sälboda lever f.ö. den dag som är i högönsklig välmåga väster om Arvika, nu mest känt som betydande livsmedelsproducent.

Den tionde och sista befattningshavaren på överjägmästartjänsten på Gate var och blev en av de mer namnkunniga och får därför ett särskilt omnämnande, för han var ingen mindre än hovjägmästaren och den väldige björnjägaren Herman Adolf Falk, som levde åren 1785-1865.

Vilken period som Falk bebodde Gate, om han alls bebodde Gate, är inte alldeles klarlagt, för historieskrivningarna om Falk avhandlar mest björnjägaren Herman Falk på Risäter, då som nu ett herresäte på Rådasjöns västra strand i Norra Råda.

Som framgår av bevarad yttre skylt spelade gården Gate också en viktig roll i den tidens skjutsväsende. Jag har avsiktligt så här långt förbigått en mycket viktig och intressant epok i Kronoboställets historia. Skälet härtill är mitt engagemang i dels Västra Värmlands Fornminnesförening, dels Gustaf Schrödersällskapet. Denna epok får nämligen i förlängningen historiska förgreningar i dessa högst livaktiga föreningar, som båda har säte och stämma på Såguddens museum i Arvika.

Det hände sig nämligen att 1829 inflyttade från Edsvalla bruk klädesfabrikören Johan Reinhold Schröder till Gate, som han arrenderade av just nämnde Herman Falk på Risäter. Han var fader till den mycket välkände bruksbokhållaren, jägaren och författaren Gustaf Schröder, som levde åren 1824-1912.

Gustaf var följaktligen fem år när han kom till Gate. Han bodde där i lantlig idyll med föräldrar och syskon fram till inflyttningen 1830 i nya klädesfabriken med bostad i centrala Arvika. Man behöll dock tillsvidare Gate, som användes som sommarbostad och jaktstuga för Gustafs far och dennes jaktkamrater. På den tiden härskade Karl XIV Johan över Sverige och Norge och företog ibland en resa till dåvarande Christiania. Och vägen mellan Stockholm och Christiania drog förbi just utanför husknuten på Gate.

Kåa Wennberg berättar i sin bok om Gustaf Schröder att Gustaf och brodern Thore en gång passade tillfället att tjuvåka en liten bit med kungen. De upptäcktes naturligtvis av kusken, som strax höll in ekipaget. Det hela slutade med att pojkarna fick be om ursäkt för tilltaget och vackert kliva ned från vagnen.

Gustaf Schröder är naturligtvis mest känd för sitt unika författarskap; han började sin egentliga och märkliga författarbana i 63-årsåldern och producerade inte mindre än 27 böcker jämte ytterligare ett par arbeten fram till sin död, 88 år gammal. Gustaf skrev nu inte bara om jakt i allmänhet och björnjakter i synnerhet som folk mest tror. En mycket förbisedd sida av hans författarskap är hans eminenta folklivsskildringar. Inte minst var han en stor skildrare av den finska kulturen i västra och norra Värmland.

För nu snart hundra år sedan började ytterligare bebyggelse att breda ut sig över gården Gates ägor. Bl a kom efter god samverkan mellan Arvika kommun och Värmlands läns landsting en betydande del av gårdens ägor att exproprieras 1909 för att bereda plats för Värmlands läns centralsanatorium, som med pompa och ståt invigdes 1912. Detta imponerande byggnadsverk var början till hela det sjukhuskomplex som nu ligger på området.

Under överjägmästarnas tid och även senare sköttes jordbruket mest av arrendatorer. Den siste kronoarrendatorn på Gate var Anders Olsson, som övertog jordbruket 1911 efter sin fader. Anders Olsson var också kommunalman med många uppdrag.

Under tio år från år 1945 var gården vandrarhem inom Turistföreningen. 1956 övertogs Gate av Alf Andersson, som med tiden blev en legendarisk källarmästare i Arvika: ”Alf på Gate”.

Gästgiveriet övertogs så småningom av Ulla Elgh, som med den äran drev stället och förde dess förpliktande traditioner vidare.

1 maj 2005 övertog Stefan Siistanen gästgiveriet och även han med ambitionen att föra en mångårig tradition vidare.

Jag sluter cirkeln och denna lilla översikt över Gates historia med ett par ord om Västra Värmlands Fornminnesförening, som förvaltar inte bara ett vackert strövområde utmed Kyrkvikens östra strand utan också ett 20-tal vackra museala hus på Sågudden, varav ett är f d drängstugan från just Gate och ett annat den från Hamngatan flyttade Schröderstugan. Juvelen i kronan på Sågudden är den s k Storbondegården, som är den egentliga museibyggnaden. Den rymmer stora samlingar av möbler, husgeråd, redskap m m.

Traktens förhistoria och medeltid finns också representerade genom en arkeologisk samling i Fornsalen och en unik utställning av medeltida kyrkoreliker m m i Kyrkorummen.

Men inte minst finns där också Gustaf Schröder-utställningen med historik, jakt- och fiskedon, bl a ett antal fina jaktvapen som den gamle storjägaren varit ägare till, teckningar, foton, böcker m m.

Jag anbefaller till det bästa ett besök på Såguddens Museum, som vi sammanfattande benämner vår fina anläggning. Källorna till denna lilla översikt över Gate Gästgiveri är dels gårdens egen historieskrivning, dels personporträtt av Gustaf Schröder och Herman Falk signerade Kåa Wennberg resp. Gunnar Brusewitz.

Gösta Olofsson

Skjutshästar
Gästgiveri och skjutsstation, "Sista Styvern", låg under
äldre tider - från 1600-talet - i Högvalta, vid Kungsvägen
mellan Oslo och Stockholm. Gates beröring med denna
verksamhet bestod närmast i att Kungsvägen gick strax
norr om gården - genom nuvarande sjukhusområdet -
och att man tillsammans med omkringliggande gårdar
tidvis fick hålla skjutshästar för Högvalta och senare även
för Arvika köpings gästgiveri, som låg på stadshotellets plats.

"Arvika köping Gästgifvaregård
Skjutsas till S-vik Eljå socken 1,8
ö Högvalta 0,6
Hungalsvik 1,4
Byn i Brunskog 1,4
Södra Hög 1,8"  
   
Referat ur Arvika Nyheter
onsdagen 26 augusti 1970

Storpolitik på Gate Arvika - en stad i världen
”Storpolitiskt arvikapartaj”, ”Informell konferens kring Europaproblemen”, ”Den största dagen för anrika Gate”. Rubrikerna i AN var många och stora efter mötet med en rad socialdemokratiska toppolitiker på lilla Gate Gästgiveri i Arvika måndagen 24 augusti 1970.

- Vi har diskuterat europeiska problem, svårigheter i samband med öst-västtyska förhandlingarna, avspänningsfrågor samt EEC-frågan, vilken stått i centrum under dagens vänskapliga förhandlingar, sa Olof Palme i en inledande summering av mötet.

Den svenske statsministern hade utrikesminister Torsten Nilsson vid sin sida. Och där fanns västtyske förbundskanslern Willy Brandt, som kom tillsammans med Herbert Wehner, socialdemokratiska partiets förbundsordförande i Västtyskland. I sammankomsten deltog även Österrikes regeringschef Bruno Kreisky. Mötet innebar att Arvika för en dag blev ”stad i världen” och Olof Palme förklarade att arrangemanget var att betrakta som en parallell till det traditionella socialdemokratiska Harpsundsmötet, som det här året inte blivit av på grund av utlandsresor, de engelska valen och Bonn-Moskva-förhandlingarna.

Neutraliteten
I AN kunde man läsa bland annat följande: ”Willy Brandt intog en positiv inställning till EEC. Om vår neutralitet sa han: - Det är Sveriges regering som har att ta ställning till neutralitetsfrågan. Här kan vi inte uttala oss. Han tillrådde dock såväl Sverige som Österrike att avvakta och se tiden och utvecklingen an en smula. Statsministern försäkrade att neutraliteten är och förblir fast förankrad i svensk politik. På frågan om svenska regeringens politik i USA-Vietnam-frågan - samt den kritik denna politik utsatts för - skulle kunna negativt påverka västtyska socialdemokratiska partiets ställning, svarade Willy Brandt.

Sakfrågorna
Det är idag väsentligare att syssla med reella sakfrågor än att ordna demonstrativa möten med klichébedömningar av t.ex. Sveriges USA-politik. Denna politik påverkade inte partikollegor i Västtyskland. Även om meningarna går isär i viss mån, sympatiserar de flesta västtyskar med Sveriges politik”. Det påtalades att Berlin-frågan inte fått någon acceptabel lösning. Det 20-punktsprogram som Bonnregeringen lagt fram i Kassel i maj samma år, hade ännu inte besvarats av Ulbricht-regimen i öst. Olof Palme betonade dock i ett inlägg vikten av Moskva-avtalen, vilka han betecknade som ”ett stort steg på väg mot europeisk enighet och fred”. Men tillade att mycket arbete ännu återstår. Bruno Kreisky konstaterade att man från Österrikes sida med spänning följer ”den svenska socialdemokratins utveckling och framgång”.

Kreisky förklarade också att det var fascinerande att regera med partimässig minoritet - även om det skulle vara lugnare att göra det med majoritet, som i Sverige. Med spänning Willy Brandt instämde och pekade på, att man i narkotikaförhandlingarna i Schweiz t.ex. följde de svenska åtgärderna med intresse. Efter sammankomsten på Gate Gästgiveri kunde Arvika arbetarekommuns ordförande Herbert Jonasson hälsa Olof Palme och de internationella gästerna välkomna till ett valmöte på torget. Cirka två tusen personer fick höra såväl Kreisky som Brandt och Wehner tala från samma tribun som den svenske statsministern.